Efter viruset – social distanseringspandemi?
Om social närhet och fysisk distansering

Viruspandemins globala mantra är ”social distansering”. Därmed menas: Håll 1-2 meters avstånd till andra människor, undvik fysisk närhet till andra personer. Tillsammans med god handhygien är betryggande avstånd till andra människor den viktigaste åtgärden för att skydda sig själv mot smitta och därmed begränsa pandemin. Det vet vi alla numera.

Men ”social distansering” är ett djupt olyckligt och felaktigt ordval för att hålla fysiskt avstånd. ”Social” betyder enlig Svenska Akademins ordlista ”samhällelig, samhälls-; välanpassad till samhällets krav; sällskaplig m.m.” Att tillämpa social distansering betyder då rimligen att hålla sig fjärran från samhällets krav, vilket är raka motsatsen till den välanpassning till samhällets krav som nu är livsnödvändig. Social distansering betyder då också att man inte ska vara sällskaplig, vilket strider mot människans innersta överlevnadsinstinkt. Det finns ingen sårbarare varelse än det ensamma människobarnet. Människor behöver alltid människor, som små, som vuxna, som gamla. Utan medmänniskor dör vi. Vi vet bara att vi finns till om andra människor bekräftar vår existens.

Coronavirusets uppdykande ändrar inte människolivets villkor. Vi kan bara överleva genom social närhet och samarbetsförmåga. Att vi nu under en tid måste avstå från den fysiska närhet vi mår bra av och vanligtvis tar för given är en stor och kännbar uppoffring. Vi inser att fysisk distansering är nödvändig för att klara pandemin, och vi kan stå ut med tillfällig fysisk distansering om vi hittar andra sätt att vara tillsammans. Fysisk distansering och social närhet är vad som behövs, inte fysisk och social distansering. Den digitala revolutionen hjälper oss lyckligtvis med virtuella kontaktytor när vi nu måste hålla ”spottavstånd” i den fysiska verkligheten.

Har det någon betydelse om vi kallar det vi vet vi behöver göra för ”social distansering” eller ”fysisk distansering”? Ja, för det är genom orden vi tillsammans definierar den värld vi delar. Orden, språket, är grunden för att förstå varandra och tillsammans överleva i en tillvaro där människan bara är en av oräkneliga livsformer som livnär sig på varandra. Vår nya fiende coronaviruset bryr sig knappast om hur vi benämner våra överlevnadsstrategier, men inbördes måste vi bruka och förstå våra ord på rätt sätt. Hjalmar Gullbergs dikt ”Bara de riktiga orden” får en skrämmande och oväntad aktualitet i coronans tid:

Bara de riktiga orden,
orden med krona och fågel-
sång har en skugga som träden.
Svalkande skugga att sluta
ögonen i, medan kronan
sjunger de riktiga orden.

Om vi inte nu använder och lyssnar till riktiga ord, med både krona och fågelsång i, med både allvar och hopp i, vilka ord och vilken verklighet kommer vi då att ha i morgon, efter pandemin? En verklighet där mantrat ”social distansering” fortsatt gäller? Social distansering mellan individer, mellan regioner, mellan stad och land, mellan länder, mellan världsdelar, mellan fattig och rik? En ny era av nationalism och ”make Me great again”?

Av Thomas Ohlsson 20-04-20