Pia Bylund avled fredagen den 13 juni i sviterna av sin diabetessjukdom. Endast fem månader efter att maken och livskamraten Kåre Kristiansen gick bort. Vi minns Pia som aktiv i STAF alltsedan föreningens första år och som ordförande under en period.
Pia var legitimerad psykolog och transaktionsanalytiker, inriktning psykoterapi och organisation. Hon hade solida kunskaper inom transaktionsanalys. Hon var dessutom tränad inom hypnos, NLP och integrativ psykoterapi. Som arbetspsykolog var Pia specialiserad på företagsanalys och ledarskapsutveckling. Alltsedan 1986 arbetade hon inom NIKE organisationskonsult AB som hon startade tillsammans med sin då nyblivne make Kåre, båda som konsulter och handledare. De gav ut boken ”Samspel – Arbetslivets psykologi i transaktionsanalytiskt perspektiv” 1994 omarbetad 2005. De senaste tio åren drev hon tillsammans med Kåre ledarkurser för läkare och var vid sin död fullt upptagen av att bedöma examinationerna från den senaste kursen.
Pia Bylund föddes 1945 i Uppsala och var den första av tre flickor i familjen Bylund. Pia hade en stark beskyddarinstinkt för djur. Småsystrarnas starkaste minnen från barndomen handlar alla om Pia och hennes småkryp. Alltid hade hon någon skadad eller hemlös liten snigel, igelkott, eller måsunge i en skokartong och med jämna mellanrum kom hon hem med hundar och katter som hon trodde var övergivna.
Som 14-åring och lovande gymnast föll hon från bommen under en tävling. Väl på sjukhuset fann man av en händelse att hon led av diabetes, typ 1. På slutet av 50-talet krävde denna sjukdom ett rigoröst dagsschema utan slarv med vare sig mat eller tider. En tuff uppgift för en elitgymnast med ambitioner och framtidstro. Med hennes viljestyrka och tuffa vinnarinställning kämpade Pia tappert mot sin sjukdom under alla år. Hennes långa väntan på en njurtransplantation och glädje av att äntligen få livet åter var en stor lycka, som många av oss vänner säkert minns.
Hon hade en självklar auktoritet som genom yrkesåren alltid gav henne en ledarroll. Pia hade höga krav på sig själv och sina samarbetspartners. Själv kunde jag ibland besväras av hennes intensitet, envishet och självklara ledarstil. Den starka livsvilja, den obändiga energin och det starka engagemang för det hon trodde på, var ändå det jag kom att uppskatta hos Pia. Jag kommer att minnas henne som den orädda, starka, begåvade, ambitiösa kvinna hon var.
Hon hyste stor kärlek och lojalitet med sina närmaste, förutom Kåre hennes två yngre systrar Sanna och Bella och deras familjer. Särskilt nära stod Bellas dotter Ebba. Hon hade också en alldeles speciell förkärlek till de många fyrbenta vännerna. De kom att heta Bamse, Trolle, Buzo, Dompan och Moses.
Kåre kontaktade mig ett par månader före sin död, då ovetande om den korta tid han hade kvar att leva. Han bad mig att under 2015 ta över deras omfattande ledarskapsutbildning för specialistläkare, då han hade börjat känna sig lite trött med kursledarskapet. Jag funderade någon vecka och tackade sedan ja, utan att då förstå vad som väntade. Kåre hann aldrig med en överlämning och jag fick då förlita mig på Pias erfarenheter och med kort varsel ta över kursen redan nu i vår. Med bistånd av en Uppsala-doktorand genomförde vi kursen utifrån Kåres och Pias intentioner. Det gjorde Pia väldigt glad. Hon har under åren backat upp Kåre med ansvar för kursens teori och övningsmoment. Den var hennes skötebarn.
Förlusten av livskamraten Kåre tog dock hårt på hennes krafter. Hon kämpade, som den bevingade segergudinnan Nike, träget vidare med deras livsverk.
Under våren träffade jag Pia i hennes hem i Sigtuna vid flera tillfällen och ägnade även många timmar i mobilsamtal. Vi talade om hennes livssituation och den tystnad och ensamhet som nu var öronbedövande – som hon uttryckte det.
Pia var trött. Till slut sa kroppen ifrån. Hon avslutade sitt liv på Karolinska sjukhuset i närvaro av sina närmaste.
Tommy Kvarnlöf
Vän och samarbetspartner
