Inom Transaktionsanalysen (TA) pratar vi om Tidsstrukturering. Ett av människans
grundläggande behov är att skapa ordning, förutsägbarhet och trygghet genom att bl.a.
strukturera vår tid på olika sätt. I TA beskriver man dessa sätt som undandragande, ritualer, tidsfördriv, aktivitet, spel och intimitet.
Det sätt som ger mest i våra relationer är intimiteten. Det är dessa efterlängtade ögonblick då vi känner oss sedda och mötta på ett djupare plan. Då vi inte behöver upprätthålla en fasad utan då vi, med alla våra sidor, är accepterade och omfamnade utan förbehåll.
Funderar över hur vi på olika sätt blir påverkade av den pågående Coronakrisen. Jag tror att många av oss blir mer sårbara på det psykologiska planet. Man oroar sig för sin egen och/eller andras del. En del av det som tidigare betraktade som problem har nu sjunkit undan i betydelse. Över hur mycket kan och orkar man oroa sig för samtidigt? Hur mycket orkar vi dela varandras bördor?
Själv upptäcker jag att jag inte riktigt har samma tålamod med andras oro som ”spiller över” i umgänget. Det är som att jag har fullt upp med att hålla min egen oro i schack så att jag inte kan härbärgera andras oro på det sätt jag vanligtvis kan. Jag behöver avskärma mig genom ett mentalt undandragande. Det gör mig ledsen att upptäcka att just nu då vi alla behöver varandras stöd mer än någonsin har jag själv sämre resurser och förmågor att verkligen se och möta den andre förbehållslöst.
Kanske behöver vi hitta sätt att finna en inre frid så att vi kan ”ladda batterierna” och
återigen kan ha tillräckligt med kraft att verkligen skapa och vidmakthålla våra relationer
med intimitet? Mitt behov av att vara ute i naturen är alltid stort men just nu har det blivit absolut nödvändigt att komma ut dagligen för att jobbiga och stressande tankar och känslor kan klinga av och ersättas av mer livsbejakande inre budskap. I början hör jag inget fågelkvitter och luktsinnet verkar avstängt. Det är först efter någon halvtimma mina olika sinnen ”sätts på”. Då kan jag verkligen börja njuta av allt naturen bjuder på.
Det är som att det som funkar bäst för att stressa ner är att på olika sätt ”reta sinnena”. Laga mat som fyller köket med goda dofter och sedan smaklökarna med goda smaker. Betrakta något som är vackert, kanske bara en gammal sliten planka. Lyssna på musik, vågskvalp eller fågelsång. Stanna upp och känna strukturen på bladets undersida.
Om jag tar hand om mig själv så att jag kan återfå min inre balans, skapar jag förutsättningar för att vara en bättre medmänniska som verkligen kan finnas där för att lyssna och stödja. Att vara i tillräckligt god psykisk balans så att jag även har ork över att härbärgera andras oro.
Kommer att tänka på instruktionerna på ett flygplan. Man tar alltid på sig sin egen
syrgasmask innan man hjälper någon annan med hens. För mig har det verkligen blivit tydligt vilka behov jag har och vikten av att tillfredsställa dessa för att jag ska kunna vara den medmänniska jag strävar efter att vara. Nu gäller det att med min nya medvetenhet låta dessa insikter bli en självklar och bestående del av vardagen!
Berit Fahlén 2020-05-04
